Kära vän. Människornas framtid är vad de själva gör den till. Vad vill människan? Vad tror hon på? Vart vill hon gå. Döden, som är porten till livet, förskjuter hon. Hon vill inte se det som är henne närmast, hennes själs salighet. Hon vill inte höra det budskap vi sänder till henne ! Vad framtid går hon till mötes när hon fjärmar sig från sitt ursprung? Hur kan hon tro att hennes själ vill dela det liv hon lever?
Vad söker människan? Jo, endast materiella ting, makt, ära, allt det som är förgängligt söker hon. Hon bryr sig mindre om sin själ, än hon bryr sig om dyngan under sin sko! Vad kan väl bli av allt detta annat än kaos!
Hon är nu färdig att ta emot den Helige Anden i sitt liv, då först kan en ljusning skådas vid horisonten.
Att döda för dödandets egen skull, eller i kraft av mitt namn, det vill säga att krypa bakom religion som mål och medel för krigandet, bär inte mänskligheten framåt. Nej , människan är i färd med att utplåna sig själv och jorden i jakt på makt, ära och härlighet. Om inte människans själ upplyses, skall hon störta sig i fördärvet, tillsammans med alla dem som likt henne dras till makt och ära, i stället för att söka det som är rätt och riktigt.
I stället för för att söka sin själs salighet och det ljus som upplyser världen.
Människan måste se vad som är bäst för hennes själ, och ändra den livsstil som nu råder, och vars mål och mening är ökad makt på någon annans bekostnad. Endast en människospillra kommer annars att bli kvar, och dess uppgift är stor, men obegripligt svår och ogripbar.
Människan måste ta sig i akt. Människan är inte världens härskare. Jag härskar över människans själ, men blott hon tillåter detta. I annat fall är hennes liv förlorat.
Hennes själ är dock hemma hos Gud och har en given plats i himlarna. Men hon har ännu inte nått upplysning tillsräckligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar