Kära vänner. I tider som är finns kärlekens ljus förborgat i alla hjärtan. Alla människor har detta ljus, denna kärlekens yttersta bevis inskrivet i sin själ. Ty så är skrivet i evigheters evigheter.
När du stiger upp om morgonen skall du först tacka Gud för att du fått en natt i vila, tacka för att du står inför en ny dag. Tacka för att du fått dagligt bröd, ett hem, en säng att sova i. Tacksamheten bör vara stor. Ty många finns som saknar dessa för dig självklarheter.
Medlidandet med dem som intet har bör verka i deras förmån, så att du av ditt stora överflöd skänker dem möjligheter till dagligt bröd, till en dräglig tillvaro. De har rätt till detta, på samma sätt som du anser dig ha rätt till de gåvor och förmåner du besitter.
Du måste inse att det inte är självklart att du skall ha allt, och de ingenting. Först då du inplanterat medlidandets frö i ditt hjärta, vattnat fröet till mognad och groende, låter det växa upp. Ja då först har du kommit en liten bit på vägen till full mognad i din själ.
Du måste dela med dig av dina gåvor, både av de andliga och lekamliga. Du har ingen självklar rätt att behålla allt för dig själv, och låta dina medmänniskor svälta och törsta lekamligt och andligt. Se deras nöd och hjälp dem.
Det är din uppgift i dagen.
Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar